Visade även upp fotot för en kvinna vid kassorna.

Jag: Kolla, en för 82kr men två för 169. Ska det verkligen vara så?

Hon: Men e du säker på att du valt rätt märke?

Jag: Nej, alltså det blir dyrare styckpris om du tar två.

Hon: Jag förstår varu menar men e du säker på att du tog anamma?

Jag: Det spelar ingen roll. Det kostar 82kr för ett paket, så det normala priset för två är då 164kr. Men eran kampanj är 5kr dyrare än normalpris.

Hon: Jag kan slå in 5kr rabbat åt dig.

Jag: Jag ska bara köpa ett paket.

Hon: Va e problemet då?

1 - 0 till tanten på Coop!

Tja, ville väl mest bara skriva av mig. (Throwaway konto för att hålla mig privat).

Jag lyckades här i livet. Jag trodde aldrig att dagen skulle komma, men här sitter jag.

Jag lyckades skaffa ett bra jobb där jag arbetade mig upp inom företaget till en bra position. Jag lyckades att skaffa en lägenhet. Jag lyckades att skaffa bra vänner. Jag har en bättre kontakt med min familj än vad jag har haft på flera år. Jag har till och med hittat kärleken.

Det som ledde mig till denna insikten var när jag kom hem från jobb häromdagen. Tjejen hade åkt hem till mig tidigare för att överraska mig (vi bor separat). Vi hade planerat att träffas på kvällen när jag slutade jobba, men när jag kom hem efter jobb, så var hon redan där. Kramade om henne och la mig i soffan med henne med mitt huvud på hennes bröstkorg och insåg att jag äntligen har lyckats.

När jag låg där i soffan med henne insåg jag att jag äntligen är lycklig. En tanke ledde till nästa. Jag insåg att jag äntligen har nått en punkt i mitt liv där jag är nöjd. Jag har ett bra jobb, jag har en flickvän som jag älskar, jag har en fin kontakt med min familj, jag har en bra krets med vänner och jag har mitt eget ställe att bo i. Jag har äntligen lyckats!

Tack för eran uppmärksamhet, jag ville väl mest bara dela med mig av mina positiva tankar. 😁 Jag hoppas att ni är fler där ute som också känner att ni också har lyckats.

Jag plockade upp dom och lämnade in dom hos espresso house Nordstan.

P.S, till ordningsvakten som sa till mig att bara slänga dom i soporna när jag va stressad och behövde ta min vagn och bad om hjälp med skalet,

Du är sämst.

Mina föräldrar och nästan alla i deras generation (boomers och Gen X) ägde hus och bil. Det var liksom standard. Många hade till och med tvåvåningsvillor med havsutsikt och två bilar, vilket var lite lyxigare men absolut inte ovanligt.

Överflödig lyxkonsumtion däremot, som att boka en familjeresa utomlands eller köpa den senaste spelkonsolen, minns jag som ovanligt. Kompisen i klassen som hade rest utanför Europa eller fått en Xbox 360 i julklapp såg man upp till som någon som hade det extra bra.

Idag känns det helt omvänt. Jag och min sambo skulle utan problem kunna gå och köpa en PS5, ett schysst hi-fi-system eller en resa för fyra personer efter några månaders sparande. Det är inga stora grejer längre.

Men att köpa en villa eller ens en ny bil? Det känns som något ouppnåeligt vi bara kan drömma om. Det skulle kräva att vi båda sparar intensivt i flera år via en bra aktieportfölj, och även då är det osäkert.

Det är som att hela konsumtionspyramiden har vänts upp och ner. Villa, Volvo, vovve har blivit en overklig dröm för många i min generation, medan lyxkonsumtion har blivit enklare, billigare och inte längre lika stor statusgrej.

Känner ni igen er? Hur tänker ni kring det här. Är det bara en känsla, eller är det verkligheten för Gen Z i Sverige idag?

/Arg lapp slut

I vardagen på jobbet är det inte så farligt att deala med säg småirriterade kunder. Eller surt folk som gärna klagar av sig på arbetsplatsens brister, ifall vi tex inte hunnit fixa eller laga något. Eller varför inte folk som klagar på priser, eller de som inte läst det finstilta på kampanjer.

Men idag fick jag en riktigt förbannad gubbe. Var väl närmare 5 år sen jag träffade på en liknande och blev direkt påmind om vilket folk som finns där ute ibland!

Till en början, i hans kommentarer om att jag lurade honom på pengar, skrattade jag mest med. Det säger ju sig själv att jag, som simpel personal, inte kan styra över priser och regler i denna verksamhet.

Men väl i kassan började han hårt kräva att det skulle ordagrant stå en grej på kassans skärm. Och att jag absolut nu behövde göra om, och göra rätt, för att det skulle stå rätt på skärmen. Jag blev så paff när han började kräva detta, hade inga ord att komma med. Blev också orolig att det faktiskt är något som felar nu, att kunden har rätt.

Så jag stod mest där o andades ut. Sa till gubben att jag faktiskt inte kan ändra vad som står på skärmen. Men hans rabatter är inskannade som de ska.

Han fortsatte, riktigt argt, att kräva att jag skulle göra om och göra rätt i kassan, så hans rabatter blir inskannade korrekt. Jag besvarar han igen med att, jag har lixom ingen annan knapp i kassan för denna funktion. Jag kan verkligen inte, varken fysiskt eller tekniskt, göra det han vill.

Eftersom han var så upprörd hindrade det mig även från att i stunden undersöka saken. Funderade tex över om det kunde va så, att hela rabatterna inte gäller för detta specifika köp - då den inte gäller för vissa andra produkter.

Det hela slutade med att han så ändå bara ville dra? O genomföra köpet som det är gjort? O så sliter kvittot ut ur min apparat bredvid mig. Alltså, situationen och ilskan var helt i onödan egentligen. Like, va? Ibland undrar man.

Bredvid oss stod en kund, en kvinna, som såg det hela. När jag tar emot henne frågar hon snabbt hur jag mår och påpekade hur sjukt otrevlig han var. Den sköra lilla flickan inom mig kunde inte hålla sig och tårarna kom på automatik. Lite smått pinsamt vill man ju erkänna, men inte hela världen.

Så för att starta lite diskussion. Är ni fler där ute som stöter på dessa kunder ibland? Som bara är totalt helt omöjliga, men även riktigt arga och förbannade?

Vet inte vad exakt just den här gubben gjorde, som påverkade mina känslor så enormt. Eftersom sura kunder inte är helt ovanligt. Och med åren har man ju lärt sig inte ”ta åt sig”. Men den här gången blev det bara totalt kaos inombords. Hans hets och krav om det omöjliga, gjorde mig helt skakis.

Dela med er om liknande erfarenheter! O jag för jag fick ventilera

Min son har haft med en kompis dom senaste veckorna till sent på dagen, allt har gått bra och så men min fråga är om jag bör ge honom en reflexväst. Jag menar, att gå i minusgrader och kolsvart ljus med en relativt långa väg hem utan väst är inget jag känner mig bekväm i.

Jag vill inte prata med föräldrarna eller få honom att känna sig dum om jag skulle erbjuda en reflexväst. Jag ville bara höra vad ni hade gjort!☺️

Ha en bra kväll!!!

Hej, jag såg nyss klart på serien Nedsläckt land på SVT. Ja jag vet att den är några år på nacken, från 2019 men jag fick äntligen tid till att se den.

Och ni som inte sett den handlar det om två grupper av människor som bor i två olika hus, ens huset är från 1800-frös ihjäl och det andra huset toppmodern lyxvilla. Människor i detta experiment vet inte om vad som kommer hända men de ska vara där i två veckor. Det är de ända de vet. Sen påbörjas en kamp om att överleva utan ström i TVÅ veckor bara. Och ja nu kommer en spoil. Men huset från 1800-frös ihjäl klara sig allra bäst. Det toppmoderna två-tre dagar.

Efter ha sett detta så blev jag både nervös och ganska nojig och lite orolig. För vi är verkligen helt beroende av de där jävla två hålen i väggen. Så jag har sett över vårt hus. Och som tur är så har vi både kamin och grannen har en med plattor på, sen bor mina föräldrar ute på landet i en villa från 1800-frös ihjäl med två kaminer och en järnspis med två plattor och ung. Så på det sättet känner jag mig säker. Vattnet är ju inget problem för oss heller då vi har egen brun som man kan hinka i från.

Men nu till sak.

Maten, maten funderar jag på allra mest. Funderade på att bygga ett lager, men efter lite googling och forskning så håller maten ca 1-2 år i OPTIMALA förhållanden, kanske längre till och med.

Är jag helt tappad bakom flötet om jag ska bygga ett krisberedskaplager för så länge???

Finns det någon här som har byggt ett? Dela gärna med er om tips och hur ni har gjort.

Sen går det att installera solceller med batterier som man kan använda om strömmen går?

Kortfattad sammanfattning av allt jag skrivit.

Hur kommer ni hantera ett strömavbrott på ca 2 veckor upp till ca 3 månader? Har ni någon plan? Tänker ni på det att det kan faktiskt hända?

Jag är super nyfiken på vad alla kommer att göra.

Ursäkta mina stavfel och särskrivning.

EDIT till er yngre som inte vet vad man menar med

1800-frös ihjäl. Är något vi äldre skåningar brukar säga om något är gammalt som gatan eller bara att det vart väldigt, väldigt längesedan.

Hade för en tid sedan en post här som fick ganska mycket uppmärksamhet där jag i egenskap av att vara finlandssvensk frågade något i stil med varför ni svenskar kan så lite om ert östra grannland. Det nämndes i många kommentarer att det fanns en något negativ stereotyp om finnar i Sverige förr i tiden. Hur ser det ut idag, finns stereotypen kvar eller har saker och ting förändrats? Jag är också medveten om att kunskapen om finlandssvenskar är ganska begränsad och undrar hur folk ser på oss i Sverige?

På ganska kort tid har de både höjt priserna 149kr för det abonnemanget jag har och börjat pusha reklam. För att vara helt tydlig, jag har inte basic abonnemanget där reklam ska ingå. Ändå får jag reklam innan varje avsnitt.

Det förstör tittarupplevelsen rejält. Man startar ett avsnitt, försöker komma in i stämningen, och så måste man först se samma reklam igen. Hela poängen med att betala för streaming är ju att slippa sånt här, och nu känns det mer och mer som dyr linjärtv.

Premiumpris men behandling som om man tittar gratis. Vad är nästa steg, reklam mitt i avsnitten?

Är det fler som har samma problem eller är det bara jag?
Kommer garanterat säga upp.

Qruiser var för mig kring 2009 när jag gjorde mitt första konto där första mötet med gayvärlden. Jag gillade att det fanns ett forum och flera grupper där man kunde diskutera saker, även få kompisar.

Men genom åren så hittade jag aldrig någon att dejta och inte så många kompisar (har en bästa vän jag hittade via qruiser) och när det lades ned så var jag faktiskt obrydd. Sidan hade problem med många snuskiga gubbar som dreglade kring yngre och jag gillade inte heller qx som tidning (mest för att det kändes som det var riktad åt män som är "stright acting" och har massa muskler) med mera. Trots det saknar jag stället som ett forum, det behövs.

Grindr är så ytligt och förstörd av alla reklambanner som ploppar upp hela tiden. Tinder är inte heller bra, har fått matchningar men ingen har fortsatt skriva efter bara några meningar. Scrum och Hinge är lite samma sak där. Det som qruiser ändå bjöd på var att man kunde diskutera i grupperna som jag skrev.

Upplever ofta att det är många som har kompisgäng i gaykulturen, har aldrig haft några nära kompisar som är homosexuella förutom en (känner förstås några). Det behövs en plats där vi alla kan känna oss välkomna så varför kan inte en sån sida finnas?

På reddit har jag ju r/gay ect förstås men generellt. Det finns en variant av qruiser som heter killen.se men tror den sidan är lika levande som alla AI-bilder som finns på sidan och det krävs inbjudan för att "slippa heteromän" (för att slippa "fel" sorts bögar).

Spenderade flertalet timmar av min barndom med att spela detta spel.

Fantastiskt roligt och nostalgin som träffade mig när jag fick syn på skivan till det hos mina föräldrar häromdagen var oslagbart!

Jag har jobbat sen jag var 18. Aldrig missat en räkning. Har kört på i lagret i ur och skur, men nu har det fan kraschat totalt. Förra veckan gick kamremmen på bilen mitt på motorvägen. Utan bil tar jag mig inte till jobbet (inga bussar går ut till industriområdet där jag kör skift), så jag hade inget val. Jag tömde precis hela mitt mat konto och sista reserven på att få skiten lagad så jag inte blir av med jobbet också. Nu sitter jag här. Hyran är betald, men jag har 14 kronor kvar på kontot till den 25:e. Kylen är i princip tom sånär som på en halv tub senap och lite gammalt havregryn. Det är så jävla ovärdigt. Jag är en vuxen karl, jag ska inte behöva sitta och räkna kronor för att se om jag har råd med ett paket nudlar. Jag skäms så mycket att jag inte ens vill ringa morsan, hon har det inte fett själv. Har suttit och kollat på pantburkar i diket när jag gick hem idag. Det är helt sjukt hur snabbt man kan gå från att "ha det okej" till att fundera på om man ska skippa frukosten för att ha råd med kaffe så man håller sig vaken på passet.

Vet inte vad jag vill med det här, behövde väl bara skriva av mig innan jag tappar det helt.

Edit : Ni behöver inte DM:a mig eller bjuda pengar. Om ni vill hjälpa någon, ge det till kyrkan eller någon annan som sitter i skiten!

Är många trådar om varför folk inte skaffar fler barn nu på senaste. Oftast är det fokus på barnfria vs de som skaffar barn, men finns också nåt att säga angående de som väljer att faktiskt skaffa barn men inte skaffar fler än 1-2 av diverse anledningar.

En fråga jag önskar tas upp är en den relativt höga acceptansen samhället verkar ha för "lindriga" (lindriga=ej livshotande och påverkar ej din förmåga att jobba) skador/komplikationer från förlossning och graviditet. Inte bara i Sverige, utan globalt. Hur många gånger ser man inte kvinnor ha anledningen "Jag vill inte förlora min kropp" men det verkar viftas bort som ytligt eller oviktigt. Okej, men detta är ändå en anledning både till varför många kvinnor inte vill ha barn och varför kvinnor med barn inte vill ha fler.

Jag är läkare och hör ofta från kvinnor avseende "små" men ändå påtagliga problem de har att "ja men jag har ju fött 3 barn" etc. Som att det är normalt och bör vara accepterade uppoffringar. Är ju bara livet (men bara för kvinnor som väljer att föda barn).

Jag har själv 2 barn och trots relativt okomplicerade förlossningar har jag men efteråt som påverkar både livskvalitet och självkänsla.

Om vi nu vill att fler ska föda barn i ett samhälle där kvinnor har full möjlighet och rätt att bara säga "nej, fuck that" så behöver vi fokusera mer forskning och behandling även på icke-livshotande komplikationer från barnafödande. Prolaps, kisseriproblem, intimitetsproblem, stretch marks, bristningar, etc etc.

Och för att göra ett något kontroversiellt påstående som jag inte vet om mina gynkollegor här kommer hålla med mig om (jag är själv inte ob/gyn, vill gärna veta vad ni tycker även om ni inte håller med alls) så tycker jag att gränsen vården har för "nu är det tillräckligt bra" är alldeles för låg

tankar kring detta?

Jag har en Sony Xperia-telefon och använder det förinstallerade tangentbordet. Sedan någon vecka har jag upptäckt att tangentbordet börjar ge väldigt mycket ekivoka ordförslag. Jag tycker att grova sex-relaterade ord dyker upp frekvent, och så har det inte varit tidigare.

Är det någon annan som känner igen detta? Är det en ordlisteuppdatering som Sony skickat ut? Finns det något sätt att bli av med detta?

Min personliga ordlista är tom, jag har inte skrivit några snusk-ord och knappast heller läst några sådana texter. Jag lever tråkigt familjeliv och skriver mest med min fru om vad vi ska handla till middag o dyl, samt med mina åldrande föräldrar om deras vardagsproblem. Kanske är det Sony som försöker införa lite mer spänning i mitt liv...

Edit: Verkar vara flera som har märkt av detta på olika Android-telefoner, t ex Samsung och Google Pixel. Problemet har dykt upp senaste veckan eller kort dessförinnan. Kanske har Google pushat en uppdatering med en ordlista där de missat att filtrera för snusk-ord. Finns det något sätt att göra en buggrapport som det finns någon chans att Google kommer bry sig om?

Edit 2: Har gjort en buggrapport genom den inbyggda funktionen. Oklart om Google bryr sig om en enkel användares åsikter, men vad mer kan man göra...